Mikaela:
Jag är innehavaren av stamnamnet S*Cazmirau´s,
som blev godkänt 13/7-06.
En äkta 08-tjej, född på KS 1979,
och har bott i stort sett hela mitt liv i
Stockholm. Det var när Marcus och jag beslutade att flytta ihop som jag
sedermera bestämde mig för att testa på livet att bo i Eskilstuna och skrev
mig här i januari 2005. Än så länge trivs jag bra här ;)
Jobbar som sjukvårdsbiträde på ett
sjukhem i Solna och har extraarbete som
personlig assistent här i Eskilstuna. I framtiden skulle jag vilja jobba med
djur,
främst kanske just katter och hundar. Hoppas snart att jag tar mig i kragen
och söker efter en utbildning som kan passa just mig och mina önskemål inför
framtida yrke.
Katt har jag väl i största allmänhet
haft nästan hela livet. Det började med att
mamma kom hem med en svart bondkattshona, Cilla, från Årsta katthem i
början på 1992. Det roliga med mamma var att jag egentligen inte skulle få
ha
katt och när det gällde Cilla så kom hon hem till oss och hade blivit parad
precis innan katthemmet tog hand om henne. Så efter ca två månader hos
oss föddes sedan tre underbara kattungar. Oscar, Oliver och Cissi fick de
heta. Alla, inklusive min pappa, föll lika mycket för Oscar som var en
störtskön individ. Och detta resulterade i att han flyttade hem till min
pappa.
De andra fick bra hem de också och mamma Cilla flyttade med sin dotter då
hon inte verkade trivas hemma hos oss och ville kunna få gå ut dagligen.
Norsk Skogkatt kom jag in på då min
mammas sambo började prata om rasen
och att en på hans arbete skulle föda upp en kull. De ville köpa en avkomma
från den kullen men ingen parning genomfördes. Vid denna tidpunkt tipsade
min svärmor om en gammal uppfödare här i stán som föder upp skogisar och
efter ett besök hos dem flyttade sedan en ny familjemedlem hem till mamma.
Sen dess har jag inte kunnat släppa detta med att få ha katt och just Norsk
Skogkatt.
Marcus ville först inte gå med på att skaffa katt då hans föräldrar haft
uppfödning tidigare. Därför kom det sig att vi skaffade lilla Duracell
istället.
Längtan efter kattsällskap försvann aldrig så jag började tillslut tjata
(ja, sån är jag)
mig till att få köpa en då jag sett annonsen om Cazper. Vi kunde ju iaf åka
och titta ;)
Ja, behöver jag säga mer? Nu har vi fem vuxna katter, en på uppväxt och
Marcus undrar fortfarande hur det kommit sig att alla flyttat in hos oss.
Amidala är han nog dock mest skyldig till, enligt honom själv.